Me-akvarell

Små ögonblick

Akvareller av Marianne Dymling-Hjelm

----------------------------

Ingen Påskutställning i år!

Påsken 2019 kommer jag inte att ha öppet i min ateljé.

----------------------------

Jag arbetar med ett nytt projekt där jag kombinerar Tavlor och Noveller.

Jag kallar det för Taveller.

Hur dessa ska presenteras eller serveras funderar jag just nu på.

Men redan nu kan jag bjuda på ett smakprov.


Mellanrummet

Om en människa skall ta sig från punkt A till punkt B - vad kallar vi då det?

Vilken vetenskap kan besvara den frågan? Är det matematiken d v s om vi frågar om hur stort avståndet är mellan punkterna eller hur lång tid det tar att förflytta sig från punkt A till punkt B? Eller är det en lingvistisk fråga? Är det rätt språkbruk att en människa tar sig? På vilket sätt tar hon sig? Eller har frågan en mera filosofisk innebörd?


När en människa skall tar sig mellan punkt A och punkt B så behöver hon kanske inte alls använda sina fötter utan kan i sinnet förflytta sig mellan dessa två punkter.

Jag väljer att fokusera på de senare tankarna. Vad finns mellan de tänkta punkterna om inte ett mellanrum! Existerar tiden i mellanrummet som sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor, månader och år? Kan vi se och känna på mellanrummet eller är det bara en upplevelse?


En strålande varm sommardag träffade jag en läkare som bekräftade min smärta och mina obehag. Han såg och förstod och jag behövde inte ens förtydliga hur dåliga mina knän var.

Dagen kändes verkligen som en viktig dag för mig och min familj. Med ett förlösande dokument i min hand hade jag papper på att jag skulle opereras men först när höstlöven ramlat ner från träden. Jag höll hans papper som det finaste gåvobrev som jag har fått.


Väl hemma och ensam i min kammare kom tankarna att idag är dag 1 och slutstation är operationsdagen. Hur skall jag med smärtande leder nu ta mig från punkt A till punkt B? Så plötsligt blev dessa tankar om denna tidslinje så tydlig i mitt medvetande. Något annorlunda skall hända men hur hanterar jag tiden fram till dess? Hur förhåller jag mig till mellanrummet? Kommer jag att komma ihåg den här tiden extra mycket eller kommer jag i framtiden att minnas det som sommardagen och operationsdagen var ju nästan dagarna efter varandra?


När jag nu är närmare punkt B har jag funderat på så många mellanrumsperioder vi alla har livet genom. Det blir ju också extra tydligt då hela vår Regering befinner sig ett mellanrum efter valresultatet.


Vår yngsta dotter befinner sig just nu precis mellan sina punkter A och B då hon går in i v 22 i sin graviditet. Att skaffa barn är ju verkligen en så tydlig början på något nytt med ett så tydligt resultat och där mellanrummet är kantat med så många förändringar, både kroppsliga och mentala. En tid av förberedelser och förväntningar och där hennes mellanrum också blir offentligt på både gott och ont. En växande mage upplevs av många som om den till hör mänskligheten och inte den havande kvinnan. Eller är alla dessa klappar på magen en bra signal till mamman redan nu att snart är du inte ensam längre. Detta mellanrum som graviditeten medför har säkert en terapeutisk funktion både för den blivande mamman och den blivande pappan.


En dag mötte jag en bekant som arbetade som undersköterska på ett vårdboende. Vi hälsade och så berättade hon att just då befann hon sig i en sådan konstig period i sitt liv. Jag frågade naturligtvis varför och då svarade hon att hon befann sig mitt emellan två jobb med två månader kvar av uppsägningstiden. Tiden är så konstig sa hon: jag längtar till mitt nya jobb men vill ju fortfarande göra ett bra jobb bland mina äldre vårdtagare. Även om jag har arbetat många år på denna arbetsplats så känns denna tid nu annorlunda fast det är samma jobb.

 

Just nu kan jag se ett annat mellanrum hos en jämnårig kvinna som har helt andra problem att brottas med. Hon står idag vid punkt A och fått en svår diagnos men snart skall hon träffa doktorn igen för att vid punkt B få svar på vilken behandling som hon kan erbjudas. Hennes mellanrum kan inte jämföras med knä med artros eller en graviditet. Hennes mellanrum förlamar inte bara henne utan också en hel familj.

 

Ibland är livet som om man inte har upplevt saker och ting även om det sker runt omkring oss hela tiden. Mitt mellanrumstänk har ökat mitt medvetande och kanske gjort mig mera ödmjuk i mötet med mina medmänniskor. Jag kan träffa på kvinnor och män som jag tycker skulle mått bättre om de sett världen med andra ögon. Då kan det hjälpa mig att tänka att dessa människor kanske befinner sig i ett mellanrum. Kanske på väg från punkt A som varit på ett sätt mot punkt B och som de inte vet så mycket om.

Har man siktet inställt endast mellan två punkter kanske man inte kan bli så vidsynt.


Så låt oss tillåta människor att finna ro i mellanrummet utifrån sina egna villkor och förutsättningar.


Marianne Dymling-Hjelm

Att våga är att förlora fotfästet en stund.

Att inte våga är att förlora sig själv

                         Malaga                                                   Vass ist dass                                                              Trolskt

Havängsfältet

Älskade raps

Samling vid lägerelden

Svarta tulpaner

Strandfynd

Copyright © All Rights Reserved

Me-akvarell

Lejegatan 5

Vitemölla

277 32 Kivik


0414 - 701 47

0706 - 49 33 49

marianne@hjelmsinfo.se